Roslagsfår
De svarta, blanka hornen på gumsen är vridna och veckade. Det gör honom extra stilig. Familjen är roslagsfår.
Blicken är stadig och förmodligen vet han att han räknas till de mer värdefulla.
Hans familj, rasen heter roslagsfår, är snudd på uråldrig. Ända sedan 1600-talet och drottning Kristina har roslagsfåren hållit våra hagar öppna. De var på vippen att försvinna, kanske tyckte lokala fåraherdar att de var för små, ömkliga och inte förökade sig med tillräcklig frenesi.
Hade det inte varit för Henry Jansson på Raggarön, ja, då hade vi inte haft några roslagsfår alls i dag. Men turligt nog fanns det på hans gård en liten skock av den rätta ullen. Utifrån den har nya besättningar vuxit fram och idag finns det flera hundra roslagsfår runt om i våra trakter. Nu riskerar de heller inte längre att utrotas, de finns nämligen i Föreningen Svenska Allmogefårs levande genbank.
Så gumsen i hagen på Sonö gård, han är verkligen värdefull. Han är en del av den genbanken och ska se till att fler roslagslamm som kan föra generna vidare föds. Vad kan väl vara en viktigare uppgift?
Eva Janson
