Var den första att kommentera!
Vi tillåter inte rasism, personangrepp, ryktesspridning, svordomar, könsord eller brottsuppmaningar.
Vi tillåter inte rasism, personangrepp, ryktesspridning, svordomar, könsord eller brottsuppmaningar. Kommentatorsfunktionen drivs i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (SFS 1998:112). Anser du att någon kommentar bryter mot våra regler eller är anstötlig på annat sätt, klicka på Anmäl. Ditt inlägg kan komma att publiceras i papperstidningen.
Om skulle jag spela in en Astrid Lindgren-film skulle jag göra det här. Bäcken som forsar ner mellan de röda stugorna och brusar.
Som en dröm om sommaren. En sista utpost i Roslagens skärgård. Sedan väntar Norrland.
Överallt denna ögonfröjd. Naturskogar, svallande hav eller annan naturprakt. Men det som fastnar i mitt öga är de betande hästarna.
Vaxholm är Roslagens sydligaste pärla, porten mot Stockholm och skärgårdens huvudstad.
Roslagen är fullt med famla vackra stenkyrkor. Längs med alla slingriga vägar kan du när du minst anar det åka förbi dem.
Havet, klipporna, ljuset och det orörda kulturarvet. Det är fyra skäl för att älska Albert Engströms ateljé eller sjöstugan.
Kustens silver har hållt människor levande i svåra tider. Det handlar om strömmingen.
Den är totalt 168 meter lång från brofäste till brofäste och under några korta sekunders färd mitt på bron hinner man göra fyra saker.
Tvåminutersregel, kolstybb och ytterrökare. Startgrind, sladdpaus, släpsko. Det låter som ingredienser vid en badrumsrenovering.
Att bara cykla sakta fram genom allén, stanna till, försöka krama en ek och filosofera. Det är livet.
Refsnäs