Banvallen
Som en strandpromenad, fast bättre, sträcker sig banvallen längs med sjön Sparren.
Här finns inga bostadshus som stör ögat, inga bilar som brusar i örat, inga avgaser som luktar illa i sinnet.
Sträckan mellan Rö och Kårsta är ett stycke natur, för tillfället så gott som övergiven av mänskliga brukare. Sedan tågen slutade gå 1981, om det var den 9 eller 11 januari får vara osagt, och SJ bröt upp rälsen som en semestercup sommaren därpå, har banvallen lämnats därhän för att falla i smaken på dem som särskilt gillar att färdas i fri fart på en hästrygg.
Första biten från Rö går över öppna gärden, därefter tar lövträden vid och bäddar mjukt och behagligt mot allt vad omvärld heter. Som en stor diamant dyker sedan Sparrens glittrande yta upp för att bli en trogen följeslagare på norra sidan under den största delen av ritten. På ett par ställen letar sig bäckar ner från skogshöjderna i söder. Vattnet ska förstås ut i sjön och tillåts passera under broar som för länge sedan sett sina bästa dagar. De ger ritten precis den halvfarliga touch som krävs för att man ska känna sig som en riktig äventyrare.
Människor möter man sällan, fast det finns vissa, också de banvallsälskare, som tar tåget från storstan, kliver av i Kårsta och promenerar till Rö för att sedan ta bussen hem igen.
View Banvallen in a larger map
