Att pimpelfiska är ett mycket enkelt och billigt nöje och gör man det innan det ligger is slipper man dessutom den jobbiga delen i det hela – att borra.
De ljusa stunderna den här årstiden är inte många så det gäller att ta tillvara på dagsljuset. Liksom då man fiskar när isen ligger gäller det att vara aktiv och snabbt byta fiskeställe om det inte hugger. Abborrarna kan nämligen vara mycket passiva i det kalla vattnet.
Den här dagen styr vi direkt ut mot en grynna som brukar ge gott fiske vintertid.
Det enda vi lyckas locka till hugg här är en liten tånglake som slukat den maskagnade kroken.

Ytterligare ett par normalt heta ställen fiskas av utan minska känning av fisk. Något som inte gör så mycket då solen som letat sig ovan trädtopparna faktiskt skänker lite värme, årstiden till trots.
Plötsligt dyker en fiskare till upp inte långt i från båten. Efter att ha spanat in oss under några korta sekunder vältrar den sig ned under vattenytan med ett snyggt plask. Antagligen har sälen haft bättre fiskelycka än vi så här långt. Efter att ha fiskat av ytterligare en grynna ankrar vi upp rätt nära land i en vik.

Då känns för första gången en riktig stöt i linan och några sekunder senare ligger den första abborren i båten. Sedan följer en intensiv huggperiod och nu det gäller att snabbt få ned pirkarna när man landat en fisk.
När man väl har hittat abborrarna och lockat dem att hugga så tar de på det mesta. Det som verkar mest effektivt den här kalla höstdagen är klassiska rödingblänken med en kort tafs och maskagnad krok.

Men vi får fisk även på balanspirk och vanliga vertikalpirkar med färgkrokar.
Att hänga på en mask eller några maggot ökar attraktionsvärdet avsevärt. Att pirken dessutom har lite tyngd är ingen nackdel då abborrarna så här års går rätt djupt.
Efter några timmars fiske i det vackra höstvädret är det dags att bege sig hemåt. Hungriga med stelfrusna fingrar, men mer än nöjda med en bra dag fylld av härliga upplevelser och fiskelycka.